är det nåt jag är bra på så är det att fundera. som jag vet sen tidigare kan man aldrig ta tillbaka tiden som gått, det ända man kan göra är att se framåt och ta nya tag. man kan aldrig göra gammalt till nytt, inte heller fortsätta på nåt gammalt och låtsas att det är som vanligt. det är så mycket jag saknar, kovland, bea, bergsåker, tiderna på vallen, bara våren 07 saknar jag hur mycket som helst. MEN, det går inte att ta tillbaka det. så just därför är det bara att hitta nåt nytt, men det är väl inte alltid så lätt. känns som man tappar så mycket, fast man inte riktigt hänger med på det själv.. just nu känns allt ganska mycket uppochner iallfall, men så småningom kommer väl allt att vända sig till rätta igen. kanske inte lika bra som det var förut, eller så blir det helt tvärtom, mycket bättre. i vilket fall som helst tror jag att allt har en mening, saker blir inte såhär av en slump. eller hur bea?

ikväll åkte jag pao och marre till pierre vid tio-tiden. kl 11 åkte pao och marre till stan, och jag stannade kvar i ljusta med pierre, dennis, markus, anton, jeff, per, mågren, simon, otto och davve = jag var väldigt ensam tjej. gjorde inte så mycket, killarna blev fulla och glada, pierre tatuerade sina kära vänner med LJ (ljusta) på vänster vad, jag gjorde rostade mackor, dennis och några nördade tv spel och lite annat. var tänkt att jag skulle ta 20 i 2 bussen in till stan och träffa pao som skulle sova hos mig, men det visade sig att dennis hade ställt tillbaka min klocka så jag skulle missa bussen och bli tvungen att sova där. dessutom har sista nattbussen slutat gått från ljusta eftersom stället är som det är.. blev förbannad och fick hetsringa till folk som körde, fick tag i josef&matte som kunde hämta mig. under mitt samtal med matte kände jag nåt blött i huvet och det visade sig att en väldigt full storebror kommit hem och tänkt jävlas lite med lill edholm. insåg att det var spott, och försökte mig på en utskällning, det jag fick till svar var nåt i stil med; aaaaa förlåt ida. sedan kom skjutsen och jag gick ut till bilen. åkte till oskar där pao sagt att hon var och när jag kom dit var det kolsvart i hela huset. blev ännumer trött och less och insåg att jag skulle bli tvungen att gå heeeeeem. väl framme satt pao och väntade vid dörren, jag hetsade på pierre i telefon för att han är så jävligt osmart ibland, men som den djupa människa han är la han bara på.paostackarn har gått och lagt sig pga min hets tror jag, så ska gå och prata med henne nu. imorrn är det 3 nya avsnitt av avenyn, annars vet jag inte nåt mer intressant som händer.

sov gott

som sagt hade vi match idag, och carro som lagt av med fotbollen fick stå i mål stackarn. hahahahaha tyckte hon gjorde det jättebra :') resultatet blev 0-12.

ikväll vet jag inte vad det blir, hör av er!

- - - -

det ringer på dörren

jag: pao kan du öppna det är tuva

pao: va? kan hon ringa på dörren?

god morgon!

igår kväll kom pao till mig, vi köpte pizza och gick sedan till haga till nån av paos ragg (haha). sedan hälsade vi på hos anton en stund, träffade katja och allihopa och surrade lite med dom. efter det gick vi ner till stan och kikade på gymnasiefesten. alla stog utanför utan jackor för brandlarmet hade gått, och jag och pao stog och myste i våra tjocka vinterjackor. när alla tillslut kommit in igen kom daniel och gav oss fribiljetter, så snällt. iofs var det bara en timme kvar, men ändå. där inne var det sjukt tråkigt, polar lördag fast en äldre generation. träffade dock lite folk ändå, bland annat favorit riiby emelie! :D när allt var slut gick pao och jag till max, och där var halva afrika tror jag... bland annat en kille som sa till pao att han var grym på tre saker, dansa, spela fotboll och ha sex. HAHA han var 26 år och frågade om pao ville prova det sistnämda.. dessutom var han urusel på att dansa och sjukt osmart. När pao ätit klart fixade ahmad så att naim skjutsade hem oss. väldigt snällt, annars hade vi blivit tvungen att gå då också.

imorse vaknade vi vid 11 av att marre hetsringde, gjorde frukost och satte oss och kikade på girls just want to have fun. nu ligger pao i soffan med hennes lånetäcke och kikar på barnprogram, och om 3 timmar har jag fotbollsmatch, fyyyyyyy.

skriver mer sedan

trött i huvet, idag vid ett åkte jag och gabbi till vänstermalm och gick på minnesstund för det som hände i helgen.. träffade pao också, kändes skönt att gå dit på nåt sätt. efter det gick jag och gabbi in till stan i kylan, gick på lite affärer och kikade på konstigt folk. såg även min drömkille på stan idag, haha det är helt allvarligt... tyvärr vet jag inte vem det är, bara att han såg väldigt bra ut. vid fyra kom pao in till stan och vi åkte till ljusta hem till pierre. satt uppe på hans vind i kylan och tittade på gamla kort oså sen alla bröderna var små. tog på oss en massa fula kläder också, och dennis låste in oss och gick på ica så vi fick sitta där uppe ett tag. när alex tillslut släppt ut oss gick vi ner i köket och jag värmde gomat och gav pao mögliga mandariner. efter det låg vi inne på dennis rum å kikade på simpsons, sämst. sen gick vi till bussen i slasken, busschaffisen spelade guld på högsta volym och bjöd på bussresan.... konstig. inne i stan tog pao kovlandsbussen och jag gick hem hit och satte mig. har ont i huvet.

ska jag tillägna pao, Maria Pauline Franscesca Madsen. Kvinnan myten legenden. Ralle, Raul, Pullan, Paul, Raulish, Paosan, Ralle fetballe,  kalla henne vad du vill...

Pao är född och uppväxt i kovland. Redan som liten var hon annorlunda, inte alls lika söt som alla andra barn. Vid femårs-åldern flyttade Pao in i det röda missfärgade huset mitt emot vårat, och en lååång och evig vänskap hade bara börjat....

 Första gången jag såg Pao satt jag på det grå elskåpet utanför vårat hus, jag granskade nog henne från topp till tå och kom förmodligen tillslut fram till att hon dög som kompis.

Paos och min vänskap har egentligen sett likadan ut alla år, jag säger elaka saker om människor och Pao dör av skratt. Det är så bra att hon uppskattar det, för ingen annan gör det. Eller så har vi hjälpts åt att tillsammans vara dumma med människor, det kanske låter hemskt men riktigt så farligt är det inte.

Kommer ihåg då jag och Pao var mindre då hon ofta skyllde på att hon saknade mamma då hon inte ville vara med mig, eller då vi hade fått timon&pumba som godsedjur och hoppade på dom och kastade dom i lerpölar, badade dom och matade dom. En gång gjorde jag och Pao en linbana, Pao hade tagit idén från våra storasystrar Ida och Isabelle, och självklart skulle vi göra samma sak. Vi var inte alls lika bra på det som dom, och när vi tillslut fått upp den långa tråden mellan våra hus kom kovlandsbussen och körde sönder den. Alla långa vintrar som jag och Pao åkt pulka, då jag tvingat henne att åka baklänges eller sitta i samma tefat som mig, då vi olyckligt åkt in i nåt träd och jag fått skuldkänslor och Pao börjat gråta. Det är en sak hon alltid har varit bra på, gråta. Eller, iallfall då hon varit med mig. Första gången jag skulle försöka lära henne cykla valde jag elin löfblad-backen och Pao bromsade med frambromsen och slirade på rullgruset. Hon skrapade upp knät, och efter det ville hon aldrig cykla igen.. tror inte hon skulle göra det nu heller. Minns även då Pao och jag föstörde en dyna på utomhusmöbeln och spridde skumgummi över hela tomten, eller då vi hittade kojan bakom huset som johan buhlen hade byggt, där vi bland annat hittade en husnyckel. Alla gånger vi varit dumma med Albin, kissat i vattenpistoler för att sedan spruta på honom, tagit leksaker, grävt ner hans kläder, kissat på hans kanin (inte meningen), lurat han att ta i "skatter", varit med honom bara för att få glass och annat. De gånger vi gått till kiosken i utklädningskläderna som fanns på våran vind, alla vårar som vi vårstädat min lekstuga, sommrarna då vi gjort saft och bärmos av allt som funnits i trädgården. På julaftonskvällarna då vi sprungit över till varandra för att se vad den andra hade fått, alla gånger hon rymt hemifrån med  lite godis och Rise som enda packning.

Pao och jag har gått tillsammans i skolan hela lågstadiet, då vi varje morgon gick tillsammans till skolan, gjorde egna vägar och döpte dom till olika saker. På bergsåker hamnade vi i olika klasser och umgicks inte så mycket längre. Då min familj sedan splittrades och flyttade in till stan blev det nästan så att vi inte sågs alls.

Gymnasiet blev paos och min vändpunkt tror jag, och oavsett om vi inte setts på ett tag, är det ändå som om vi aldrig varit ifrån varandra då vi tillslut träffats. Vi gör precis samma saker som förr, vi säger dumma saker, klär ut oss och barnslar oss, fnissar åt tråkiga saker, och självklart skrattar hon fortfarande då jag är dum med jobbiga människor. Så har det alltid varit, och så kommer det alltid att vara. Barndomsvänner är alltid barndomsvänner, dom försvinner ibland, för att sedan plötsligt dyka upp ett tag. Du är en sån Pao, en ful barndomsvän. jag älskar dig kines

precis haft en diskussion med pierre som inte riktigt är över... ibland förstår jag verkligen inte hur folk tänker, och pierre är inte direkt bra på förklara... eller så tänker inte han heller. jag blir så bekymmrad då jag tänker på hur samhället är idag, kanske låter som att jag försöker vara vuxen men jag förstår verkligen inte det. och vart kommer allt sluta? när kommer folk inse att man måste göra nåt åt alla problem som finns?  det enda jag ser nu är en brant backe utför... orkar inte tänka heller, blir bara trött och tung i lillhuvudet mitt.. tänk vad allt skulle vara bra om alla tänkte som jaaag! haha not, men ändå. bättre iallfall

nu sitter jag på skolan och söker om öroninflammation. ska redovisa om det på svenskan nästa vecka, kuul. carro ska redovisa om herpes och det ska bli spännande, hon har hittat några saftiga bilder. snart har vi lunch, det är grön skolkorv.

imorrn vid lunch ska jag och gabbi dra oss till västermalm på minnesstund för det som hände i helgen... kommer nog vara många blandade känslor, och efter det slutar vi för vi har ingen historia, skönt.