Jag har blivit djurvän så jag nästan lider av det, det är sant. Jag får dåligt samvete om jag inte släpper ut flugor, rädda myror på stränder, ja allt sånt. Så fort jag ser ett djur av nåt slag bygger jag upp en bild framför mig om hur bra man skulle kunna göra för det. Jag är en sjuk människa...

Nu snart ska jag ta min fräna moppe (som jag OCH pappa vurpade med i förra veckan, haha pappas vurpa slår allt eftersom han är den erfarna och oramliga typen), ja i vilket fall som helst ska jag ta den och åka till Huli för kvällsdopp och fika. Vad mysigt.

Och jag vet inte hur det har blivit såhär. Vi varken ger eller tar längre.

B.W P.M

Marzouki_p P20 från Sundsbruk (#6624)Mån 30 jul 2007 08:23
Edis, dedis, fegis, medis, kedis, pedis, ledis, hedis, tedis, medis, nedis, vedis, cedis, sedis, jedis, hedis, gedis, redis :D kan ju va stäääin hård också :D vi ha haft skit kul och mer ska de bli :D<3

You had a heart like a childs
Rain keeps on falling
Like tears from my eyes

Not so long ago
Your life was blooming
You had time enough to grow
You and I would know
We ran in meadows
While the days were going slow
Still I remember
Your face with a smile

Here I stand alone
I'm like the blind man
I have to make it to the other side of life
And find my way with open eyes

Darling, we fell to the ground
Fell just like leaves when they're brown
Still i remember
Our days with a smile

Jag kommer ihåg då du skickade den låten till mig. Jag gick i sjuan och du tyckte förmodligen att jag var en efterhängsen unge.. Du undrade om jag fattade budskapet. Du brydde dig alltid om sånt, och den där låten har du spelat genom alla år.. Jag saknar dig. Sjukt mycket

Och nu förstår jag

- - - - - -

http://www.youtube.com/watch?v=lUoUDuAPCZA

Inatt kom jag hem från Norge. Jag har haft en mysig helg med Ida, Oskar, mamma och Roger. Framförallt skönt att träffa Ida.

Imorse åkte jag och Carro till Ljusta. Oj vad längesedan vi var där.. Allt var sig likt, förutom att du inte var där. Det märktes. Tomrummet du har lämnat kommer aldrig någonsin kunna fyllas, och det svider så jävla mycket. Otroligt vad folk från hela sundsvall, Sverige har ställt upp, så snart kommer du äntligen hem iallfall. Sen finns det vissa idioter som inte borde öppna käften, er blir man så besviken på.. Var tyst istället och respektera familj och vänner.

Gamil står alltid med famnen öppen, oavsett hur han själv mår. Fint. Jag tänker så mycket på er, och du Pierre, du är i mitt huvud hela tiden. Det finns bara hopplöshet, för ingenting i denna värld kommer få dig tillbaka. Och jag känner att jag inte orkar det. Du har alltid varit den starka, den som har klarat sig oavsett. Du tänkte aldrig på dig själv, du var perfekt, som man skulle vilja vara själv. Nu orkar jag inte skriva mer, skriver mer sen..

ÄLSKAR DIG

Nu ær jag hos syster i Norge, skønt. Har haft en fin vecka med Carro i Gøteborg också! Snart ska jag och Ida ut på promenad, sen får vi se vad det blir.

Och ett STORT tack till alla som har hørt av sig och brytt sig.. Det betyder otroligt mycket!

Pierre Marzouki, den øverlægset bæsta

Har fortfarande knappt förstått det. Är med min fina vän Carro i Göteborg nu, kopplar av och tänker på annat. Ibland slås man av tanken, får panik och känner att man måste hem, men oftast går det bra. Hon är underbar den där Carro! Känner att jag skulle vilja "hjälpa till" mer hemma bara, vara ett stöd för familjen oså.. Men det är väl inte så lätt.

Men du Pierre, du var den finaste, ärligaste människa som någonsin funnits. Jag älskar och saknar dig, så otroligt mycket. Jag är glad att du ringde.

Jag är trött på det här.. Jag orkar inte gråta tills jag inte klarar av det mer, jag orkar inte tänka, jag orkar inte minnas, jag orkar inte slås av tanken att jag aldrig mer kommer träffa dig, jag orkar verkligen inte. Förstår inte varför sånt här händer.. Jag skulle kunna göra vad som helst för att ha dig här, prata gamla minnen och bara skratta som vi gjort. Ditt skratt. Jag känner bara hur luften går ur mig, jag har gått igenom det här en gång och det var det värsta jag någonsin gjort.. Att det skulle hände igen var en omöjlighet. Jag känner mig bara tom. Läser igenom mail, sms, dagboksinlägg och annat. Du var så otroligt fin. Om nån förtjänade ett bra liv så var det du, men världen är orättvis, eller som du skulle sagt, "det finns dom som har det värre". Men vad du än gör nu och vart du än är, ska du veta att jag tänker på dig.. Och jag kommer aldrig sakna nån så mycket som jag kommer göra med dig. Du skulle vara min vän genom livet. Tack för allt.

www.pierrem.bloggagratis.se