Jag är trött på det här.. Jag orkar inte gråta tills jag inte klarar av det mer, jag orkar inte tänka, jag orkar inte minnas, jag orkar inte slås av tanken att jag aldrig mer kommer träffa dig, jag orkar verkligen inte. Förstår inte varför sånt här händer.. Jag skulle kunna göra vad som helst för att ha dig här, prata gamla minnen och bara skratta som vi gjort. Ditt skratt. Jag känner bara hur luften går ur mig, jag har gått igenom det här en gång och det var det värsta jag någonsin gjort.. Att det skulle hände igen var en omöjlighet. Jag känner mig bara tom. Läser igenom mail, sms, dagboksinlägg och annat. Du var så otroligt fin. Om nån förtjänade ett bra liv så var det du, men världen är orättvis, eller som du skulle sagt, "det finns dom som har det värre". Men vad du än gör nu och vart du än är, ska du veta att jag tänker på dig.. Och jag kommer aldrig sakna nån så mycket som jag kommer göra med dig. Du skulle vara min vän genom livet. Tack för allt.

www.pierrem.bloggagratis.se

Ett litet blogginlägg Pierre skrev i min lunarblogg nån gång förra sommaren. Som vi skrattade åt det! Här får ni det, ocensurerat och allt.. Våran lilla 2pac... Den här världen är tragisk. Hälsa Bea, ta hand om henne. Det vet jag att du gör.

- - -

japp, då va vi här igen då, kanske till o me två, efter som du läser den ju, ha inte mkt o gö elr, ne, synd.
men, min dag började me att ja klev upp o sträckte på mig, tyckte de va väldigt upp piggande men ändå lite tragiskt eftersom ja hade nåt på trosorna, vet inte vad de va men de liknade nåt klibbigt men ändå lockande. men ja sket i de o drog till bords där den underbara frukosten stog framme o väntade på nåra galna tuggor.
efter den så drog ja en kroppstvätt me lite extra tvål i underlivet. steeen hårt.
sedan körde ja lite yoga me jens o lars erik, min underbara vänner.
efter så va ja jävligt trött o ville ha nåt upppiggande, så ja penetrerade min mus med fjorton fingrar, steen hårt.
Och då va de lunchdags då, maten vänta o ja tvekade inte elr, neeej neeeej, ja drog en enkel liten fint o då va ja framme, va inte alls blyg på gaffel, så högg först pankisen o körde som om de vore den sista i livet.
givetvis så va ja inte blyg me grädden o syltas, nix nix, finns inte, bli inte.
lunchen började röra sig mot sitt satans slut, och mamma o pappa ville ut på stan och shopppa me mig, o ja tvekade inte, ja gav mamma en höger vinge o satte mig i bil fan. steen skön.
stick att ja berättar va ja köpte, stick, fan tror ni, sjuk elr, tyyyk elr, tiiick.
nu e ja hemma ositter på mitt rum o chattar o lyssnar på musik.
mina trgiska vänner berättar hur deras tragiska dag ha varit så ja lessnar lite kvickt där va och drog tills sängs oslog på världens P rulle.
kände mig skön o softade galet, så ja rullade en fet och drog nåra djupa och passa vidare till syrran.
blev skit hungrig efter ett tag så ja började laga min egen jävla middag, massa choklad och cola, aboo. helt borta.
nu ska ja sova, ska du me elr, ne stick då.

in memory of tupac shakur.
i take a shoot of that good shit and now i'm strong to face the madeness in this fucking got damn life, peace all y'all

världen är inte annat än orättvis, det vet jag vid det här laget... Men att du inte skulle finnas mer har jag aldrig kunnat tänka mig. Ditt samtal igår var det finaste jag någonsin fått. FAN vad jag saknar dig, älskade fina du. Vila i frid!