Jag har blivit djurvän så jag nästan lider av det, det är sant. Jag får dåligt samvete om jag inte släpper ut flugor, rädda myror på stränder, ja allt sånt. Så fort jag ser ett djur av nåt slag bygger jag upp en bild framför mig om hur bra man skulle kunna göra för det. Jag är en sjuk människa...

Nu snart ska jag ta min fräna moppe (som jag OCH pappa vurpade med i förra veckan, haha pappas vurpa slår allt eftersom han är den erfarna och oramliga typen), ja i vilket fall som helst ska jag ta den och åka till Huli för kvällsdopp och fika. Vad mysigt.

Och jag vet inte hur det har blivit såhär. Vi varken ger eller tar längre.

B.W P.M