igår efter skolan földe jag gabbi ner till stan. vi strosade runt där ett tag, sedan åkte oskar förbi på vägen. precis då skulle gabbi jobba, så då åkte jag med han och andre upp till oskar och hjälpte dom att tvätta bilen (som jag tydligen inte var så bra på), sen åkte vi ner på kuben och åt hamburgare. efter det åkte vi hem till oskar igen, skulle se dö hårt, men det orkades inte med. vi tjuvringde pao som hörde att det var andre på en gång. vi bestämde oss för att åka och hämta pao och åka upp till gamla psyk, sagt och gjort! innan vi åkte klädde vi ut oss, hahahahhahahahahha....hahahah synd att jag inte har bilder sen det... jag hade jens ovanför naveln, höga "punk skor", puma skärp, en blå puma t-shirt, en svart dunväst, sundsvall hockeykeps och ryggsäck, oskar såg ut som en pedofil med enorma kängor, trasiga jeans, en lång brun tjej skinnjacka, nåt baskerliknande och gula solbrillor, andre var nog ändå mest ful. han hade en förliten joggingdress och en gubbkeps, dessutom målade han svart skägg och hade ett par svarta solglasögon, såg ut som en jävligt skum typ. när vi ringde pao i bilen sa vi åt henne att också klä ut sig, så frågade hon hur alla vi såg ut. då sa vi att andre hade åkt till lollo men att vi skulle skjutsa en kille från göteborg till nacksta istället. (och blondinen gick på det), så när vi kom till favoritkovland klev jag ur bilen och sa åt pao att hon fick sitta bak med den där killen för han var så jävla äcklig. sen satte oskar på den där finska-låten-med den-lila-flodhästen-i-kjol, och "ahmad" började stordigga, hahaha faaan vad jag garvade! så svårt att förklara, men han hade några riktigt snygga moves.. när vi åkt ett tag (ahmad diggar fortfarande steinhårt) viskar pao och frågar mig om det är nåt allvarligt fel på han... åh gisses. när vi var vid granlo förstog pao äntligen att det var andre. haha aldrig skrattat så mycket som på den bilfärden tror jag. jaja, sen åkte vi upp till psyk, var inne och gick där ett tag. efter det for vi hem till ogge igen, hade det allmänt trevligt. vid halv tolv eller nåt cyklade vi hemåt, pao somnade på en gång. i

idag har inte hänt så mycket, måste plugga ikväll iallfall

ha det!

att det ska vara så svårt med nåt så lätt.. tror inte jag orkar tänka längre. inte för tillfället, vad är det man går och hoppas på egentligen? varför inser man inte bara sanningen och accepterar den som den är. varför börjar man inte på nåt nytt? alltid ska man älta, dra upp och tänka på det som varit. har lust att bara se framemot istället, vad skönt. det här är brustna hjärtans höst.